Zombie

Ni vet den där känslan man får då man är vaken så sent, så det inte ens känns värt att gå och lägga sig, för man ska upp snart? Kanske inte.. Kanske är jag en av få som har svårt för att gå och lägga mig i tid. Jag har blivit van med att ta en liten "pre dinner nap" (Det mest rätta att kalla det i så fall är väl forenoon nap, men det låter bättre med direktöversättning). Det är fan sjukt underskattat att kliva upp tidigt och sen gå och lägga sig igen efter 2 timmar. Det är det bästa jag vet! Dock en väldigt dålig ovana, jag vet. Sover liksom bort dagarna, men what the fuck? Det enda jobbiga är ju att man måste vakna två gånger.. Speciellt eftersom jag inte litar på mig själv att vakna av mobilklockan, så har jag en old school väckarklocka FROM HELL! En sån där jobbig jävel med en metallpinne som slås mellan två stora metalgrejer.. Får typ hjärtattack varje morgon, men jag vaknar inte annars, är typ halvdöd varje morgon då klockan ringer 06.30.

Har längtat hela morgonen efter att få ta min lilla nap, men min chef verkar jobba hemifrån idag, och det skulle bara kännas konstigt om jag ligger och sover medan hon är hemma. Förhoppningsvis så kommer jag vara så trött ikväll så jag slocknar direkt efter middagen (vi äter inte förän vid 7-8) och och kanske får en (mer) normal dygnsrytm!

Hm, vet inte riktigt hur jag kom in på detta intressanta ämne om mina pre dinner naps, men jag är ju känd för att kunna spåra lite..


Nåja, (märker att jag typ alltid anväder mig av det ordet i näst sista stycket, vet liksom bara inte vad jag ska använda istället, ni får ursäkta det) Anyways, idag ska jag hämta Carl lite tidigare för att Malin ska komma ut och hälsa på. Vi ska tydligen fara till pulkabacken och grilla lite, myys!


Haha, kom just på mig själv att vela mellan att skriva "åka" i stället för "fara". Har börjat göra det allt oftare nu sen jag flyttade till Borås. Det börjar kännas som att det inte blir helt grammatiskt korrekt (vilket jag är besatt av, och jag skyller det på min kära mor som är svensklärare). Men det är ju ett sådant underbart ord, norrländskans "fara". I vissa meningar så passar det helt enkelt mycket bättre än att säga åka. Samma sak med "he". Vars ska jag he den?" Vars som förövrig också många sörlänningar stör sig på, eller ja, kanske mer bara kommenterar, noterar, att man stoppar ett s på slutet. Nä, jag gillar "fara" så mycket som man nu kan gilla ett ord (wierd, I know) så jag behåller nog det, måste ju bevara mitt ursprung lite i alla fall. Väger ju faktiskt upp lite med att säga "la" istället för "väl". De é la gött!


Och se där, nu spårade jag ännu en gång.. Förstår om vissa inte ens har tagit sig hit, utan somnat mitt i texten. Hehe, men ord och mina sovvanor var det roligaste jag kunde komma på just nu!



Hade gött folket!

Kommentarer
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: