En vecka senare..

Hade en awesome helg i Göteborg förra helgen med fina tjejer! Åkte till Götet på lördagen, mötte upp snyggHanna som jag inte hade träffat på ett halvår och så tog vi pendeln ut till Gabbie där Emelie och Isabelle redan var.

Vi drack lite vin, bastade, spelade biljard och drog sen in till stan och gick på Sticky Fingers. Helt klart ett av favorituteställena i Göteborg eftersom de har tre olika plan med olika musik, nog för att vi mest hängde på dansvåningen och dansade oss genom kvällen.

Kan ju däremot säga att jag inte mådde lika bra morgonen efter och det var rena helvetet att ta bussen tillbaka till Borås. Jag ska fan inte bara köra på rött vin en hel kväll, får alltid en jävulsbakfylla...


Känns lite tråkigt att jag ändå har så pass kort tid kvar här för jag vill hinna gå ut på massa ställen igen! Typ som rockbaren, Jazzhuset och Apartment no.4. Hade det inte varit så jävla mycket folk på Excet hade jag gått in där en sväng också, bara för att få en skymt av min DRÖMMAN! Eller så är han kanske inte lika snygg när jag är nykter? Äh, vi kör på den och så skiter vi i Excet, haha.

Livet är på topp!

Just nu känns det som att allting går åt rätt håll!
Jag och Gabbie ligger först i kö på en 3a på Ålidhem i Umeå och syrran ska gå och kolla på den i veckan. Är den bara fräsch så tar vi den!

Har även fått veta att jag kanske har jobb till hösten (i Umeå) redan nu, visserligen inget fancypancy-jobb, men en bra början!

Våren har äntligen börjat komma på riktigt. Tidigare har det ju visserligen varit varmt och soligt, men det är först nu i veckan som allting börjat bli grönt. Gräsmattorna har i och för sig varit gröna hela tiden, men nu börjar alla knoppar slå ut och Borås är inte lika grått och fult.

Jag fyller år på fredag, även om det är lite blandade känslor inför 20årsdagen tack vare lite åldersnojja. Fjantigt, jag vet.. Tänk då att jag hade första åldernojjan när jag var runt 16.. Lite facepalm på det va?

Plus att jag har massa trevligheter inplanerade. Som en tripp till Ullared (det är ju ett MÅSTE när man bor så nära), ska gå på Universeum (och det är nog det jag ser fram emot mest, hehe, som ett litet barn igen), kanske en roadtrip genom skåne med Gabbie och avsluta med en weekend i Köpenhamn (vi har inte varit i skåne och det tar ju bara 4-5 timmar att köra bil till Köpenhamn) men det får vi se om vi hinner med, Gabbie flyttar ju om en månad.. Och sen ser jag fram emot att få spendera tid med Gabbie, Hanna och Emelie innnan jag flyttar hem.. Har ju glömt att berätta det, men jag har ju lärt känna min första Göteborgare, Emelie! Haha, annars umgås jag ju bara med familjen eller norrlänningar.




And that's why I hate Sweden sometimes..

Är så sjukt leds på Sverige just nu. Beror mycket på att jag är mitt uppe i ett intensivt jobb- och lägenhetssökande. För visst är Sverige ett bra land, bättre än de flesta, men när det kommer till jobb och lägenheter, ja då är det inte så bra. Det är ju som det är, och det accepterar jag, men det hindrar mig inte från att tycka det är dåligt.


Vi börjar med lägenhetssökandet.
Jag har tänkt flytta till Umeå och har under de senaste två veckorna anmält mig intresserad på drygt 15 lägenheter, genom AB Bostaden i Umeå. Där gäller det att ha så lång registrerad tid hos dem som möjligt, för att få en så bra köplats som möjligt. Tack vare att jag anmälde mig på deras hemsida 2009, så har jag hyffsat lätt att få en bra plats i kön på lägenheter. På de lägenheter jag har sökt under de här veckorna så har jag fått en köplats mellan 3-6 och det är ju rätt bra, men det räcker sällan hela vägen fram! För inte ens om man är 3-4 så är sannolikheten att alla före en tackar nej. De har ju anmält sig av en orsak ändå..

Idag fick jag veta att jag hamnat etta i kön på en 4a på Ålidhem. Hyffsat när stan, billig för att vara en lägenhet på 90 kvadratmeter. Problemet är bara att jag engentligen inte tänkte efter före jag anmälde mig, kände att jag lika gärna kunde anmäla mig och sen börja fundera beroende på hur det gick. Jag har pratat igenom det med min mamma och mina systrar, för det är ändå en big deal när det är första lägenheten och de har väl fått mig att inse att man inte ska ta en lägenhet bara för att. Men jag känner "tänk om" (som jag så ofta gör). Liksom tänk om det här är enda lägenheten vi hamnar på första plats på? Men jag inser att jag och min framtida sambo (Jo, vi är bara två stycken som tänkt bo i en 4a.. Vi hade en liten dröm om en walk-in-closet) kanske inte riktigt har råd med den, för att vi inte vet när vi får jobb, speciellt eftersom elen inte ingår och det kan bli rätt dyra elräkningar på vintern, men sen måste man ju även tänka på allt annat, som internet osv.

Men vi letar vidare, för jag lever på hoppet om att vi en dag kommer hamna första plats i kön på vår drömlägenhet, eller en som åtminstone passar oss och är helt okej.


Vidare till arbetsdelen. Den som gör mig mest förbannad på detta land!
För att få ett bra jobb (här räknar jag bra jobb som ett med bra/hög lön, även om det kan vara väldigt individuellt vad ett bra jobb är) så behöver man högre utbildning och ofta några års arbetserfarenhet, vilket kanske inte är mer än rätt.. Sen är det väldigt många andra jobb, som kanske inte är lika bra betalda, som kräver att man har arbetslivserfarenhet och oftast inom det arbetsområde som man söker jobb, men HUR ska man få någon erfarenhet då?! När de även i de "enklare" jobben vill ha folk med erfarenhet. Samtidigt är det ju inte konstigt att de vill ha folk med erfarenhet, men jag hoppas ni förstår vad jag menar. I Sverige är det bara allmänt svårt att få jobb, men speciellt för oss unga. Känns ju nästan helt hopplöst att få jobb!

Jag har visserligen turen att ha arbetserfarenhet från mataffär, restaurang och bar. Det är bra, men det räcker tydligen inte.. Det känns som att allt är så svårt och går emot en, men det är ju så det är. The ugly truth.. Och man får helt enkelt bara acceptera det, det är ju samma för alla.

Men som i Norge till exempel. Där är det ju mycket lättare för unga att få jobb, för där är bland annat tidigare erfarenhet inte lika viktigt. Inte så konstigt att det bor så många unga svenskar där.

Nu kanske ni tänker "Varför utblidar du dig inte bara då?", men det är inte så lätt när man inte har en aning om vad man egentligen vill jobba med, när man inte vet om man vågar chansa på en utbildning för att man tänker att det kanske ändå inte komer finnas några jobb när jag är klar. Framförallt vill jag inte börja utbilda mig inom något jag inte är hyffsat säker på, för det känns surt att ta studielån och sen inse att "Fan, det här vill jag inte göra" för det känns sjukt onödigt att sen behöva betala tillbaka de pengarna..

Sen är jag även en stor "tänk-om-människa".. Jag tänker alltid "Men tänk om jag inte får en bättre lägenhet", "Men tänk om jag kanske inte får något jobb efter utbildningen", "Tänk om jag inte trivs" osv, ni förstår förhoppningsvis vad jag menar. Jag vet att jag kanske behöver ändra inställning lite, men det är svårt, för jag är en tänkare. Jag tänker mycket, för mycket, väldigt ofta. "Don't overthink it" är något som jag också får höra väldigt ofta. Saken är den att det ändå är viktigt att tänka på att det kanske inte alltid går så bra, saker kan hända, man kan bli sjuk och folk är dumma ibland, kanske bara inte i lika hög utsträckning som jag alltid gör.
Men om man är beredd på det värsta, eller inte har för höga förväntningar, blir man sällan besviken, och det stämmer väl ungefär in på det mesta i mitt liv. Kärlek, jobb, lägenhet och kompisar. Det kanske låter hemskt, men det är olika händelser som påverkar oss människor, hur vi blir, och det gäller självklart även mig.


Allt som allt, så är det ju såhär det ser ut, och det finns inget annat att göra än acceptera det, men jag hoppas bara ni förstår hur jag känner.

SM-final

Hade tänkt att skriva ett långt hockeyinlägg.. Igen.. Men det är ingen större idé, Brynäs tar SMguldet ikväll!

Visst hade det varit gött med ett norrländskt lag som vinnare, men jag vill faktiskt inte att Skellefteå ska vinna. Dels för att jag som Luleåsupporter ser Skellefteå som sörsta konkurrenten i Elitserien, men största anledningen är för att mina kompisar, som håller på SAIK, kommer vara så jävla dryga och malliga. Kommer inte att gå att ha ett samtal rörande hockey med dem.. Vad man än säger kommer svaret vara "Skit samma, vi vann Smguldet!"

Så, FORZA BRYNÄS!

Fintorsdag!

Jag älskar torsdagar! På torsdagar kommer städet, equals nystädat rum + nybäddad säng, S & C går i skola lite längre, så det blir lite extraledigt på f.m och det bästa: att det snart är helg!

Så vad händer denna underbara och spännande dag?
Städet har precis blivit klara och jag ska till Fristad för lite inhandling av lunch och Zinkpasta, så jag förhoppningsvis slipper gå till läkaren. Har lyckats utveckla någon slags fobi mot läkare och tandläkare sen jag flyttade till Borås. Inte för att jag är rädd för sprutor eller att det kan göra ont eller så, vill bara inte ha något där att göra.

Sen efter att C och S kommit hem från fritids och skola ska vi upp till stallet eftersom S har hoppträning idag.

Och tja, det är väl min dag i stora drag..

Måste bara berätta om en dröm jag hade inatt.
Jag satt på en restaurang när en kompis gick förbi med sin flickvän. Han ramlade och skrapade upp ansiktet. Jag fick panik och alla som var där började gråta och trösta varandra som om han hade dött.. För ett litet skrapsår.. Hela drömmen var så sjukt verklig men samtidigt så dramatiskt som det bara kan vara på film.

Egentligen ingen speciell dröm, men känslan den gav mig, usch, sjukt obehaglig.. Kanske mest beror på att jag sällan drömmer om folk jag känner, eller att något dåligt händer med dem, så jag går runt och tror att de jag drömmer om kommer råka ut för något irl, som ger en de känslor man får i drömmen. Men ska inte tänka mer på det, då blir jag bara knäpp!


Nåja, mot Apoteket nu!


Now you're just somebody that I used to know ♥

Såå, dålig uppdatering under påsken, ja, men hade nog fullt upp med att försöka hinna träffa alla fina under min vistelse i Jokkmokk! Hade så sjukt kul under semestern, tåget med Gabbie + göteborgarna och den snygge utbytesstudenten som vi delade kupé med, träffa familjen, umgås med mina fina och även hinna träffa och prata om allt och inget med några mycket fina personer som jag tyvärr inte umgåtts så mycket med på flera år.

De stora höjdpunkterna var att få se Sannis lite innan hon drog iväg till Tokyo (den jäveln!), vinkväll med Julia, Emelie och Nettan och "utgången" i Årrenjarka med Sus, Miriam, Pia, Emelie, Lisa och Simon. Du var saknad den kvällen Sandra! Tack så himla mycket alla för att ni gjorde min semester så bra! Kommer helt klart aldrig glömma Worst case scenario med Sandra, haha! (Du får klura ut något riktigt skrämmande till sommaren)


Annars händer det inte så mycket, livet i Borås är sig likt.. Ska väl försöka åka till Göteborg i helgen, får höra vad Gabbie tycker om den idén!


Och där hade ni en liten snabbspolning vad som hänt sen senast. Fick just en stor hög med mode-/skönhetstidningar av min Chef. Typ ELLE och massa liknande, så ska väl börja arbeta mig igenom den "lilla" högen..

Ciao!